Pressklipp

Västerviks Tidning

Spelglad final på kungadagen i Överum

Kungadagen i Överum fick en final späckad av musikglädje. Dalapolisens Spelmän bjöd på underhållning som riktigt sprattlade av leenden. Först kom de danska ägarna för att kontrollera hur deras Bruk i Överum sköts. Och har skötts i 350 år. Samt för att glädjas åt vad Teaterföreningen hade hittat på. Sedan kom kungen och hans följe. Vad de fick kontrollera och titta på var sådant som säkerhetsmännen bedömt som tillräckligt ofarligt. Pjäsen hörde inte dit. Mot kvällen kom en grupp poliser från Dalarna. För att rensa upp, tro?
   Nej dalapoliserna var spelmän. Kyrkoherden, Inger Styrbjörn, hade lärt känna dem under sin tid i Dalarna och sagt: Kom hit! Tidpunkten var lyckad. Med Överum fortfarande full med folk blev det trångt i kyrkan. Tur att det finns Överum, konstaterade han som höll låda mellan numren, Stefan Dangardt, och sneglade uppåt läktarna. Inger Styrbjörn skulle haft blommor för initiativet. Dalapolisens spelmän är verkligen ett härligt gäng.
   Poliser förresten? Heltäckande korrekt är det inte. Förutom poliser och pensionerade poliser fanns där åtminstone en åklagare, en revisor och en som handlade med vitvaror. Hade det rört sig om svarta varor skulle han inte fått vara med.
   Fem dragspel, utom ibland när en av dragspelarna plockade upp sin tenorsax. En elbas, en gitarr. Resten fioler i händerna på riktiga spelmän. Totalt tolv. Gruppen är inne på sitt 30:e år och har hunnit ge ut tio skivor.
   Någon recension för deras del behövs inte. En gång när de spelade i Skepperstad kyrka, någon mil sydost om Sävsjö, hände detta. Efter konserten reste sig en gammal, sliten man och lämnade över en liten papperslapp. Han såg på flera sätt ut att ha erfarenheter av poliskontakt, eller hur man nu ska uttrycka det. På lappen hade han präntat: "Hädanefter bliver det svårt att säga snutjävel." Lappen sitter inramad på Faluns polisstation. Finare recension har gruppen aldrig fått, så jag tänker inte försöka konkurrera.
   De spelade, de sjöng, de läste och berättade. Låtarna spände mellan "Amazing grace" och snygga bitar av Dan Andersson, deras "landsman". Skönt samspel, friskt humör, glädje som spred sig över alla bänkrader. Eftersom kungen varit i byn hade Överumsborna lärt sig städat uppförande. Så trots att en gånglåt fick det att kittla i benen satt församlingen still. Nästan i alla fall, mot slutet började hela kyrkan gunga.
   Som sagt: Inger Styrbjörn skulle haft en blomma för att hon tog hit dessa spelmän! Men hon såg glad ut ändå. Så proppfull hade hon visst aldrig sett sin kyrka.

Rune Engelbrektsson

Falu-Kuriren

Dalapolisens Spelmän
Fängslande låtar (Slowfox)
Gammeldans

Vid det här laget är Dalapolisens spelmän så väletablerade att man knappast behöver berätta vad som är att vänta för lyssnaren. Det mesta är sig likt och blandningen av traditionell gammeldans och folkmusik är fortfarande ett gångbart koncept. Lättstampat, trivsamt är två användbara ord. På det hela taget rätt underhållning för målgruppen. Ska man vara petig kan man anföra att Åke Wassings Farfar och jag är en smula för såsig i tempot.    I övrigt: Dalapolisen behåller greppet. Åtminstone om publiken.

Dala-Demokraten

Dalapolisen jagar en hit. Spaningen har kanske gett resultat och man har nu 16 spår att följa. Bränn-Per med sin vals är avskriven den här gången och i stället satsar man på Folkarelåten av Nelly Östlund och ett knippe andra låtar. Dalapolisens spelmän, där alla nu inte är poliser, håller stilen med sin gammeldanskultismusik. Det är taktfast och välarrangerat för dragspel, fiol, gitarr och bas. Låtvalet är varierat och passande den sättning man har. Det är kul att få höra låtar som Farfar och jag, av Åke Wassing och Bälgajuck i busken, av Sör-Anders blandat med låtar som Efterkälken, av Hjort Anders och På kvarnbacken, av Roland Cedermark.
Dalapolisens spelmän ger sig på allt med friska tag och det vete fanken om det inte här finns någon låt som kan ta upp kampen med gamle Bränn-Per, vars vals är polisens största hit hittills.
Jag känner mig lite snål när jag ger en trea, men det är inte långt från att det ska bli en fyra, så bra är Dalapolisens spelmän i sin genre. Och spelglädje ska belönas oavsett vad det gäller för typ av musik. dessutom känns Dalapolisens spelmän numer lite ensamma på skivfronten med den här typen av musik. Bara det är värt något. Slanta upp lite och köp CD:n, den kan vara bra att ha i bilens CD-spelare nästa gång du blir stoppad.
LENNART GÖTESSON

Expressen
"Polisen svänger nåt grymt"

Dala-Demokraten
"Ni är fantastiska, ni bjuder inte bara på genuin härlig spelmansmusik utan också på er själva genom ert sätt att vara."

Nygammalt
"Så har då Dalapolisens Spelmän presenterat sig med ännu en platta av samma goda kvalitet musikaliskt som tidigare. Här finns möjlighet att avlyssna både kultis och folkdansmusik. Genom hela skivan förekommer den spelglädje som Dalapolisens Spelmän alltid bjuder på vid sina produktioner."

Avesta Tidning
"Fängslande toner, vad annat kan man begära, då polisen spelar upp?"

Avesta Tidning
"Dalapolisens Spelmän är kända i vida kretsar och deras goda rykte besannades med råge vid framträdandet i Grytnäs"

Falu-Kuriren
"Dalapolisens Spelmän tog kyrkobesökarna i Siljansnäs kyrka med storm på söndagseftermiddagen."

Uppsala Nya Tidning
"Dagens stora publikmagnet var utan tvekan Dalapolisens Spelmän"